uppenbarelsen

När jag äntligen fick bäddat rent insåg jag att jag ska förlåta mig själv.
Jag låg inne i mitt påslakan och försökte placera täcket på plats när jag fick det som en uppenbarelse.
Det är dags nu.
Jag har plågat mig själv alltför länge.
Ingen är hårdare mot mig än vad jag är.
Imorgon ska jag släppa det som tynger mig mest.
Jag är inte emo.
Men när jag säger någonting högt eller skriver det brukar jag behöva leva upp till det.
Och det här hoppas jag verkligen att jag kan leva upp till.
Det skulle vara bra.