förlorad kärlek

Helst av allt hade jag velat spendera sommaren med hon som lämnade mig för en vecka sedan.
Det är så lätt att bli bitter och skriva fult när det handlar om kärlek.
Och ändå mer så när det handlar om förlorad kärlek.
Men jag är så himla tacksam över att jag faktiskt fick träffa henne och prata och skratta med henne, vakna upp vid hennes sida och känna doften av hennes hår.
Jag hade ju tänkt på henne så länge innan jag tog mod till mig att tränga mig in i hennes liv.
Det lyckades.
En kort stund.
Jag känner henne nu.
Någorlunda.
Vad ska jag göra med min överblivna kärlek?
Den var ju till för henne.
Ingen annan kan ju få den kärleken.
Den modifieras ju till nästa gång.
Jag får nöja mig med att smärtan ger mig karaktär i ansiktet.
Det är nog bra för min själ att gråta lite och att känna hur allting är så sårbart.
Jag har en kärlekslös period framför mig.
Eller ja, kärlekslös rent romantiskt sett.
Hur ska jag ta mig ur den här känslan?
Och hur ska jag ta mig vidare?
Det blir spännande att se...