Efter en kort runda på stan åkte jag hem till mina föräldrar.
Jag hann precis på tåget.
Det dröjde en liten stund innan tågvärden kom till mig.
Och jag skulle bara åka till första stoppet.
Jag betalade kontant.
Hon hade ingen växel.
Jag såg hur stressen kom över henne.
Hon var överviktig.
Och irriterad på mig.
Och säkert alla andra resenärer som inte hade stämplat med sina kort.
Hon skyndade iväg för att hämta växel åt mig samtidigt som speakern meddelade att vi snart skulle stanna på min hållplats.
På väg mot pengarna föll hon i trappan.
Hon svor och fick ont.
Hon var vred när hon rotade upp pengarna åt mig.
Jag hade roffat åt mig mina persedlar och var redo att gå av.
Hon bad om ursäkt för dröjsmålet.
Och jag såg på henne att hon hade ont.
Och att hon inte menade det.
Jag svarade "åh, det är ingen fara."
Jag gick av tåget.
Hon fortsatte.
Mot Uddevalla...
måndag 9 maj 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hahaha... briljant inlägg!!
Tack!
Skicka en kommentar