Jag vet inte vad som har hänt.
Jag var avslagen hela dagen igår.
Idag har jag varit matt fram tills för en kort stund sedan.
Jag känner mig helt plötsligt bra.
Lite glad till och med.
Det är märkligt.
För hittills har inte maj imponerat nämnvärt på mig.
På ett bra sätt alltså.
Men nu.
Från ingenstans.
Idag.
Jag är sunkig och har ett berg av tvätt från igår att vika.
Jag har diskat nästan allt porslin jag har.
Och så blir jag 31 om några dagar.
Och ändå.
Bra.
Huh!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Har det helt säkert ingenting med the coelho experience att göra? å men proffsigt btw, jag fyller på söndag.
fast. det verkar väl på dina skriverier som att det kanhända finns andra, mer fläskiga orsaker till ett ev svajjigt vara än lite pissig litteratur och ojämn föllse. synes logiskt härifrån iaf. hoppas det tar sig mot spurten då. det är ändå trist att missa de här 2-3 elitmånadernas faktiska glans - trots hypeutslag. s a s. att vintern kom så pass tidigt i år är en annan högoddsare, men det ska då faen inte stoppa mig iaf.
på't!
Haha! Ja, jag är säker på att Coelho inte har någonting med mitt uppsving att göra. Jag är bra på att meditera bort skit bara. Åldern är inte så ångestladdat längre. Inte som det har varit. Jag är sjukt peppad på sommaren nu. Den brukar ju börja ganska exakt runt min födelsedag. Eller ursäkta. Våra födelsedagar. Jag tror till och med att jag ska fira mig själv lite i helgen. Men jag vet inte hur ännu. Men på lördag ska jag nog ta en öl...
Trolla minsann. Åh, avunden. Hm, undertecknad ungdom ("") väntar väl högaktningsfullt nåt år till på den sinnesfriden då... misstänker dessvärre att jag snarare besitter ngn mer kronisk sorts livs/dödsneuros. (Knepet: att förvills med mer akuta processer)
Kosta på sig ja, men hr bör nu inte förta sig på gamla dar; Töm serotoninnivåerna försiktigt, men vackert. I reckon. Grattis med dagen sen, gemini bro.
Skicka en kommentar