as

Nu har jag armbågat mig fram på stan hela dagen.
En sak som aldrig upphör att förvåna är att ingen.
Ingen.
Har någon form av spårvagnsetikett.
Gamla som unga går på innan passagerarna har hunnit stiga av.
Det här är inget nytt att klaga över men jag tycker ändå att det är värt att ta upp.
Att man sen dör en smula var gång man åker kollektivt är en helt annan sak.
Idag fick min hjärna en törn när barn gallskrek, ungar i tidiga tonåren bankade sina paraply i golvet och av gamlingar som hostade och nös rakt ut i luften.