Lucia

Ikväll är det en sån kväll igen.
Ungdomar slåss.
Och kräks.
Och krossar rutor.
På sätt och vis ganska harmlöst.
Med tanke på vad alla andra gör.
Alla andra vuxna.
Som håller på med mer seriös våldsverkan.
Som gör staden och samhället mer osäkert.
När man är seriös.
Så menar man våldet.
Och då blir alla osäkra.
Och är inte det värre?
Än en full ungdom som ligger i en buske bakom domkyrkan.
Med glitter i håret och en lussebulle i munnen.
Och stinker glögg.
Med smak av konjak.

välkommen

Det finns ett ord.
Ett ord som jag egentligen älskar.
Men som missbrukas.
Ofta.
Det är egentligen fint.
Och beskriver jordens och naturens egentliga tillstånd.
Vi ska inte vara här.
Men vi är här.
Men när antikosmos slår igenom.
Landar vi mitt i ordet.
Och ordet är.
Kaos.

En stöld

Sista dagen av en ganska hård arbetsvecka.
Det märks tydligt när jag tar ut mig.
Jag blir känslig.
Bland annat kan jag brista ut i gråt.
När någon briljerar i Idol.
Detta är sällsynt.
Men det har hänt den här säsongen.
Vid två tillfällen.
Nog om detta nu.
Idag var det någon som norpade min flickväns mobil.
På hennes jobb.
Någon lutade sig in över disken och bara tog den.
Alla åtgärder man kan utföra är gjorda.
Och ikväll var det en tjej som ringde min mobil.
Hon deklarerade glatt att det var från polisen.
Det verkar vara ett jäkla sjå att bli av med mobilen.
Så nu ska jag hålla extra koll på min.
Och idioten med orange mössa.
Som stal mobilen.
Kommer förhoppningsvis få buken uppsprättad.
Och blöda ut.
På gatan.
I en gränd.
Och frysa mycket innan han somnar in.
God jävla jul.

Så många frågor

När man håller ett schema.
Och det bryts.
Högtidsdagar.
De förstör alltid rytmen i de viktigaste serierna.
Homeland.
Får vänta ytterligare en vecka.
Och efter senaste cliffhangern är det inte värdigt.
Att låta mig lida på det här viset.
Hur ska det gå?
Vem ska dö?
Vem kommer att överleva?
Kommer det en ny säsong till?
Ja, det gör det.
Men alla frågor.
Gör det omöjligt att veta.
Allt blir till en TV-gröt.
Använde jag precis bindestreck?
JA!
Varför?
Ingen vet.
Men vänta en vecka till så kanske ni/vi/du/jag får ett svar.
Eller så blir det säsongsuppehåll.
-

Rostad majs

Vi var på bio ikväll.
Vi såg Mockingjay: Part 1.
Bredvid mig satt fem kids.
De pratade under filmens gång.
Jag blir väldigt störd av det.
Det blir jag alltid.
Bredvid F satt två killar i 27-årsåldern.
Den ena kollade på sin mobil nästintill frenetiskt.
Varför betalar man 130 spänn för att gå på bio?
När man antingen inte är intresserad.
Eller börjar brinna inombords på grund av de ointresserade.
Så när vi kom hem kollade jag på sons of anarchy.
Drack lite whisky.
och åt rostad majs.
Mittemot satt F och lyssnade på musik.
Och det var så fint.
Mer tystnad.
Mer kärlek.
Och mer rostad majs.
Och kanske färre biobesök?
Fast varför ska jag lida för att folk är folk?

fortsättning följer

Göran

Ikväll har svärmor varit på besök.
Vi har ätit middag.
Druckit vin.
Ätit ost.
Och skrattat åt hennes ex-makes upptåg och klanterier.
Hur de hamnade i den brantaste skidbacken efter att ha ramlat ur liften, hur han vägrade städa bort ett paket fisk som stått i solen i huset i en vecka och hur han sänkte en eka.
Och inte minst hur han smällde i sig en lyxmiddag själv, när K låg i båten med halsfluss, efter en vinst på enarmade banditen.
Vännerna satt bredvid och tittade på.
Under tiden han frossade i sig det godaste av det goda.
Jag har träffat honom en gång.
Och då förstod jag allt.
Han är Göran.

Inga kommentarer.

Någonting har gått snett.
En bil står parkerad i en guldaffär.
En pantbank står i lågor.
Allt är borta.
Ett lik hittas i ett tält på en camping.
En granne har en yxa i dörren.
En väska med sedlar brinner på parkeringen.
Och där borta har någon försökt tända eld på sig själv.
Är någonting fel?
Vad har hänt?
Inga kommentarer.

Nästa sommar - Poem

Solen är blek.
Skuggorna är långa.
Under en parasoll sitter en tjock, oformlig kvinna och äter en hamburgare.
Hon dricker färgat vatten med socker.
Dressingen dryper över hennes händer.
En fet man går med sin lika feta son över kullen där borta.
De ser likadana ut.
Skillnaden är faderns headset.
Bluetooth.
Jag bara står här inne.
I min svala lägenhet.
Jag stänger fönstret.
Suger i mig isvattnet.
Och längtar redan tillbaka till nästa sommar.
Trots allt.

Marcus Birro

Marcus Birro gör det igen.
Det vore fel av mig att kalla det en pudel.
Men när han är så befriad från insikt blir det just det.
Han anser att han är en unik.
Förlåt, anser att han var en av de få unika röster som fanns på expressen.
Men om man gör en liknelse med lärjungen Markus blir det skojigt.
Eftersom han, enligt wikipedia, i sitt evangelium betonar befrielse och helanden.
Nu Marcus är du befriad från ytterligare ett uppdrag.
Och det kanske helar några av oss som tvingas stå ut med dig.
Tack.
och Hej!

Allt hänger ihop. Allt kommer igen.

Det känns som att det är någonting man hör då och då.
På sistone har jag tänkt lite på just det.
Och då känner jag att det inte är konstigt att man är rädd för döden.
Vi kommer att bli ett.
Igen.
Allt härstammar ju mer eller mindre från jord och vatten.
Allt liv.
Eftersom det inte finns några vetenskapliga bevis på liv efter döden.
Utgår jag ifrån att himmelen inte existerar.
Min själ kanske exploderar till partiklar som sprids i kosmos.
Men min kropp kommer att bli till jord och blandas med alla andra.
Alla som jag älskat.
Alla som jag hatat.
Och det är ingen uppmuntrande tanke.
Men jag tänker på det ändå.
Eftersom det finns så många gapande rövhål där ute.
Är det en ganska roande tanke.
Att allt hänger ihop.
Att allt kommer igen.