barn i Arn

Å nej.
Jag såg precis på nästan hela första delen av Arn.
En stor del av timman var det barn som skådespelade.
Jag led och jag kved.
"Jag stänger av nu" tänkte jag vid mer än ett tillfälle.
Det gjorde jag inte.
Men jag började zappa.
Och sen såg jag slutet.
En överraskning var ju att se Morgan i en Valiantperuk.
Jag visste inte riktigt om jag skulle köpa det eller om jag skulle skratta.
När seriens första episod tog slut hade jag fortfarande inte skrattat åt peruken.
Eller någonting annat heller.
Men nu i efterhand skrattar jag.
Inombords.
Och det återhållsamt.