Guld

Härom veckan såg jag en mimartist i nordstan.
Ja, jag vet det är inte ovanligt.
Snarare är det på tok för vanligt.
Hursomhelst.
En guldig cowboy.
Han/hon/den /det stod framåtböjd.
Stilla.
Då passade en unge på att ta hatten.
Först blev jag irriterad på ungen.
Men efter ett snabbt ögonblick blev den jobbiga ungjäveln lite av en hjälte.
Jag har så svårt för mimartister.
Och jycklare.