den första jobbiga

När jag öppnade dörren till tvättstugan hörde jag att någon var där.
Jag kom ner ca 10 minuter innan min torkrumstid skulle gå ut.
Det var en dam som såg ganska trevlig ut som var där.
Jag började med torktumlaren.
Rengjorde filtret, tömde vatteninsamlaren och putsade lite.
Sopade upp eventuellt damm.
Gick in i torkrummet och hämtade vagnen vari min tvättpåse var placerad.
- Det är bra om du inte har den vagnen inne i torkrummet.
Damen talade till mig.
- Jaså?
-Nej, den vagnen är lite lägre och bra för andra som kan ha ont i ryggen. Och jag kan inte gå in i ditt torkrum och hämta den.
Min hjärna började pulsera lite tyngre än vanligt.
-Jaha, ok.
Hon utgick alltså från att jag inte hade ont i ryggen.
Vilket jag inte har.
Men jag hatar när folk tar för givet att man inte har en anledning att göra det man gör.
Jag började närma mig ingången för att lämna sopborsten.
- Det är bra om du sopar torkrummet också. Det gör alltid jag innan jag ska hänga upp min tvätt. Då vet jag att det är helt rent. Annars ser man damm fara omkring så fort man startar maskinen.
Nu visste jag att hon ljög.
- Ok. Alltid när jag kommer ner på morgonen ser jag ju spår efter en mopp på golvet.
- Har du sett det?
- Ja.
Hon började tjata om att det är vi hyresgäster som ska stå för städningen.
Jag sopade rummet. Det var några sandkorn och en liten metallmutter.
När jag sopade insåg jag att jag gör det hon brukar göra innan hon hänger upp sin tvätt.
Jag blev lurad att hjälpa surpuppan.
Jag rullade fram min vagn.
Hennes vagn stod dumt placerad.
Jag saktade in lite och hörde bakom mig.
- Står jag i vägen?
Jag körde på vagnen och plockade upp min påse.
Hon log mot mig och sade.
-Tack.
Jag log mot henne och sade.
- Tack.
Sen gick jag.