Skämmes!

Det verkar vara en svidande bränna att ta upp frågan.
Men skall det vara  så?
Finns det verkligen en sådan djup förälskelse att göra affärer med ett ökenland.
Som piskar en bloggare offentligt.
Som inte låter kvinnor köra bil.
Som ger fri passage för förmögna att förnedra och mörda sin hemhjälp från Fillipinerna och Indonesien.
Som piskar folk från Bangladesh, Indien och Pakistan för att få dem att lägga rör och bygga flådiga höghus.
Som ändå kommer att bli grus som säljs billigt om 40 år om inte förr.
Ska vi ta illa vid oss för att ett förbund bestående av diktaturer fördömer oss.
Skall resten av Europa roffa åt sig överblivna kontrakt och göda en kung.
En ärvd makt med en enda vara som gör landet attraktivt.
Olja.
Utöver olja finns det ingenting att hämta där.
De vill inte importera demokrati.
Men verkar vilja exportera motsatsen.
Det är ju bara olja som gör dem mäktiga.
Och vi bara köper det.
Det vill säga att det är västvärlden som gör dem förmögna.
Och sedan inte vågar ha något motkrav eller ens en önskan.
Skyll er själva.
Vi får skylla oss själva.
Vi ger makt till någon som inte kan hantera den.
Alla förlorar.
Men Alliansen vill fortsätta att shoppa.
Shoppa av händer, fötter och huvuden.
Och billig olja.
Rösta rätt nästa gång.
Rösta rätt!

G-P

Ett gäng är inte en grej. 

Det är ingenting någon utanför kan förstå.

Ett gäng handlar inte om pengar och territorium. 

Inte ens om makt och respekt.

Det handlar om allt.

Det är svårt att bryta upp allt. 

Speciellt om det finns motivation att nå toppen. 

Och att ha det som syfte.

När det handlar om livet.

När det handlar om allt.

Skulle du överge det?

Bara så.

Skulle inte du köpa en kalasjnikov och skjuta hejvilt?

För att klara dig. 

För att förbli fri. 

För att vara kvar på toppen.

Även om det egentligen är botten.

Nej.

Det skulle du inte. 

Men tänk vem som skulle det.

Vem som gör det.

Så, om man går med på att skjuta ihjäl folk på en lokal restaurant. 

För att vara kvar på toppen.

Bör man även tänka på om man vill bli ihjälskjuten på en lokal restaurant för att nå botten.

Och låta alla offer följa efter.

Gud. Igen.

Någon kan inte gå.
Någon kan inte höra.
Någon kan inte se.
Vissa kan inte känna.
Alltid kan argumentet komma.
Gud kan fixa allt.
Men om man inte är troende?
Måste man förklara sig.
Om man är troende kommer man undan med att man är troende.
Visa dig din jävel.
Så ska jag spela skjortan av dig.
Och ta en bild på det.
Annars dör du.
Nu!

Lucia

Ikväll är det en sån kväll igen.
Ungdomar slåss.
Och kräks.
Och krossar rutor.
På sätt och vis ganska harmlöst.
Med tanke på vad alla andra gör.
Alla andra vuxna.
Som håller på med mer seriös våldsverkan.
Som gör staden och samhället mer osäkert.
När man är seriös.
Så menar man våldet.
Och då blir alla osäkra.
Och är inte det värre?
Än en full ungdom som ligger i en buske bakom domkyrkan.
Med glitter i håret och en lussebulle i munnen.
Och stinker glögg.
Med smak av konjak.

välkommen

Det finns ett ord.
Ett ord som jag egentligen älskar.
Men som missbrukas.
Ofta.
Det är egentligen fint.
Och beskriver jordens och naturens egentliga tillstånd.
Vi ska inte vara här.
Men vi är här.
Men när antikosmos slår igenom.
Landar vi mitt i ordet.
Och ordet är.
Kaos.

En stöld

Sista dagen av en ganska hård arbetsvecka.
Det märks tydligt när jag tar ut mig.
Jag blir känslig.
Bland annat kan jag brista ut i gråt.
När någon briljerar i Idol.
Detta är sällsynt.
Men det har hänt den här säsongen.
Vid två tillfällen.
Nog om detta nu.
Idag var det någon som norpade min flickväns mobil.
På hennes jobb.
Någon lutade sig in över disken och bara tog den.
Alla åtgärder man kan utföra är gjorda.
Och ikväll var det en tjej som ringde min mobil.
Hon deklarerade glatt att det var från polisen.
Det verkar vara ett jäkla sjå att bli av med mobilen.
Så nu ska jag hålla extra koll på min.
Och idioten med orange mössa.
Som stal mobilen.
Kommer förhoppningsvis få buken uppsprättad.
Och blöda ut.
På gatan.
I en gränd.
Och frysa mycket innan han somnar in.
God jävla jul.

Så många frågor

När man håller ett schema.
Och det bryts.
Högtidsdagar.
De förstör alltid rytmen i de viktigaste serierna.
Homeland.
Får vänta ytterligare en vecka.
Och efter senaste cliffhangern är det inte värdigt.
Att låta mig lida på det här viset.
Hur ska det gå?
Vem ska dö?
Vem kommer att överleva?
Kommer det en ny säsong till?
Ja, det gör det.
Men alla frågor.
Gör det omöjligt att veta.
Allt blir till en TV-gröt.
Använde jag precis bindestreck?
JA!
Varför?
Ingen vet.
Men vänta en vecka till så kanske ni/vi/du/jag får ett svar.
Eller så blir det säsongsuppehåll.
-

Rostad majs

Vi var på bio ikväll.
Vi såg Mockingjay: Part 1.
Bredvid mig satt fem kids.
De pratade under filmens gång.
Jag blir väldigt störd av det.
Det blir jag alltid.
Bredvid F satt två killar i 27-årsåldern.
Den ena kollade på sin mobil nästintill frenetiskt.
Varför betalar man 130 spänn för att gå på bio?
När man antingen inte är intresserad.
Eller börjar brinna inombords på grund av de ointresserade.
Så när vi kom hem kollade jag på sons of anarchy.
Drack lite whisky.
och åt rostad majs.
Mittemot satt F och lyssnade på musik.
Och det var så fint.
Mer tystnad.
Mer kärlek.
Och mer rostad majs.
Och kanske färre biobesök?
Fast varför ska jag lida för att folk är folk?

fortsättning följer

Göran

Ikväll har svärmor varit på besök.
Vi har ätit middag.
Druckit vin.
Ätit ost.
Och skrattat åt hennes ex-makes upptåg och klanterier.
Hur de hamnade i den brantaste skidbacken efter att ha ramlat ur liften, hur han vägrade städa bort ett paket fisk som stått i solen i huset i en vecka och hur han sänkte en eka.
Och inte minst hur han smällde i sig en lyxmiddag själv, när K låg i båten med halsfluss, efter en vinst på enarmade banditen.
Vännerna satt bredvid och tittade på.
Under tiden han frossade i sig det godaste av det goda.
Jag har träffat honom en gång.
Och då förstod jag allt.
Han är Göran.

Inga kommentarer.

Någonting har gått snett.
En bil står parkerad i en guldaffär.
En pantbank står i lågor.
Allt är borta.
Ett lik hittas i ett tält på en camping.
En granne har en yxa i dörren.
En väska med sedlar brinner på parkeringen.
Och där borta har någon försökt tända eld på sig själv.
Är någonting fel?
Vad har hänt?
Inga kommentarer.

Nästa sommar - Poem

Solen är blek.
Skuggorna är långa.
Under en parasoll sitter en tjock, oformlig kvinna och äter en hamburgare.
Hon dricker färgat vatten med socker.
Dressingen dryper över hennes händer.
En fet man går med sin lika feta son över kullen där borta.
De ser likadana ut.
Skillnaden är faderns headset.
Bluetooth.
Jag bara står här inne.
I min svala lägenhet.
Jag stänger fönstret.
Suger i mig isvattnet.
Och längtar redan tillbaka till nästa sommar.
Trots allt.

Marcus Birro

Marcus Birro gör det igen.
Det vore fel av mig att kalla det en pudel.
Men när han är så befriad från insikt blir det just det.
Han anser att han är en unik.
Förlåt, anser att han var en av de få unika röster som fanns på expressen.
Men om man gör en liknelse med lärjungen Markus blir det skojigt.
Eftersom han, enligt wikipedia, i sitt evangelium betonar befrielse och helanden.
Nu Marcus är du befriad från ytterligare ett uppdrag.
Och det kanske helar några av oss som tvingas stå ut med dig.
Tack.
och Hej!

Allt hänger ihop. Allt kommer igen.

Det känns som att det är någonting man hör då och då.
På sistone har jag tänkt lite på just det.
Och då känner jag att det inte är konstigt att man är rädd för döden.
Vi kommer att bli ett.
Igen.
Allt härstammar ju mer eller mindre från jord och vatten.
Allt liv.
Eftersom det inte finns några vetenskapliga bevis på liv efter döden.
Utgår jag ifrån att himmelen inte existerar.
Min själ kanske exploderar till partiklar som sprids i kosmos.
Men min kropp kommer att bli till jord och blandas med alla andra.
Alla som jag älskat.
Alla som jag hatat.
Och det är ingen uppmuntrande tanke.
Men jag tänker på det ändå.
Eftersom det finns så många gapande rövhål där ute.
Är det en ganska roande tanke.
Att allt hänger ihop.
Att allt kommer igen.

dålig smak #1

Idag hände det igen.
Jag stod där, bakom disken.
Hade en del att göra.
Så kommer det en man.
En ung man.
Med en tatuering.
CARPE DIEM.
I versaler.
Som täckte en stor del av baksidan av underarmen.
Jag har sett honom förut.
Jag har sett tatueringen förut.
Folk gör som dem vill.
Men jag behöver inte gilla det för det.
Och det gör jag inte.
Men han fångade dagen.
Han handlade sådant han inte får äta när hans flickvän är hemma.
Och egentligen kanske han lever som de som myntade uttryket.
I dekadens.
Eller också är han bara en text på en ful fondvägg.
Hemma hos någon med dålig smak.
Som kan vara han själv..

jag vet mest

Jag plågar mig själv.
Jag köper böcker i en alltför strid ström.
Och jag läser alldeles för lite.
Jag kanske ska läsa lite idag.
När jag ändå inte kan göra någonting annat mer energikrävande idag.
Och min säng ser väldigt inbjudande ut just idag.
Men eftersom jag låg kvar till klockan tre känner jag inte att jag kan med.
Så jag tittar på min stora bokhög.
Som egentligen är två högar.
Och slår på teven istället.
Attans att jag missade veckans repriser av "vem vet mest".
..

energioptimisten

Jag som hade planer för min semester.
Eller egentligen inte.
Men jag hade önskemål.
Nu är den slut.
Imorgon börjar allvaret igen.
Fast endast på deltid.
Jag ska arbeta så lite som möjligt den här veckan.
Eller ja.
Så få timmar som möjligt.
Kundtillströmmningen är vek så här i semestertider.
Jag vill ha mer semester.
Tid till att skriva.
Och jobba.
Hemma.
Jag ville åka till Paris.
Eller Berlin.
Skriva halvt ihjäl mig och kanske få lite sol.
Jag är nog en energioptimist.
För det har ju inte alls gått enligt planerna..

en man med en kod

Åh nej.
Nu är jag bakis.
Igen.
Jag lär mig aldrig.
Jag som har en formula för att lyckas undkomma.
Tyvärr efterföljs den väldigt dåligt.
Jag får skylla mig själv.
I väntan på att min bakispizza skall anlända sitter jag som på nålar och överväger att brygga lite kaffe.
Kaffe som är så gott.
Fast inte när man är bakis.
Om jag ska ta och göra den där kundalinimeditationen nu.
Men jag vill inte bli avbruten.
Sen.
Och sen måste jag även se LOST.
Endast tre episoder kvar av tredje säsongen.
Jag pundar den serien.
Jag gillar inte Jack.
Sawyer däremot.
Han verkar vara fin.
En man med en kod..

Ytterligare ett misstag

Jag begick just ett misstag. Jag gick till en kedja för att köpa kaffe. -jag skulle vilja ha en liten cafe au lait med en extra espressoshot i tack. Hon blev ställd och började agera som en novis vid kassan. -jag gör en stor åt dig och häller det i en liten mugg. Det blir ungefär samma sak. Hur kunde min specifika beställning bli så ospecifik? Det blev inte i närheten av det jag ville ha. Och det smakade skit. Även i en liten mugg..

feberdrömmar

Jag trodde att jag skulle bli bättre igår.
Men i natt blev det, tvärtom, värre.
Feber och halsont i från helvetet.
Jag drömmer konstigt.

Jag drömde att jag var i öknen.
Vid en liten, liten modernistisk byggnad.
Någon hade ställt ut ett par tre kastruller i sanden.
Det började regna.
Men regnet föll bara där kastrullerna stod.
Jag började springa.
Då blev allting till en tv-spelskarta.
Jag sprang tills det tog slut.
Ingen återvändo.
Bara hopplösa försök att tränga in på oupptäckt område.
Sen vaknade jag.

Doktor Glas

Jag gillar inte att min hals gör uppror ikväll.

Den irriterar mig.

Men jag dricker ett glas pastis.

Det ska föra oss samman.

Vi gillar båda smaken av anis.

Musiken jag spelar matchar mörkret.

Och nu ska jag gå över till min bok.

Doktor Glas.

Som inte heller är munter.

Men väldigt fin.