Allt hänger ihop. Allt kommer igen.

Det känns som att det är någonting man hör då och då.
På sistone har jag tänkt lite på just det.
Och då känner jag att det inte är konstigt att man är rädd för döden.
Vi kommer att bli ett.
Igen.
Allt härstammar ju mer eller mindre från jord och vatten.
Allt liv.
Eftersom det inte finns några vetenskapliga bevis på liv efter döden.
Utgår jag ifrån att himmelen inte existerar.
Min själ kanske exploderar till partiklar som sprids i kosmos.
Men min kropp kommer att bli till jord och blandas med alla andra.
Alla som jag älskat.
Alla som jag hatat.
Och det är ingen uppmuntrande tanke.
Men jag tänker på det ändå.
Eftersom det finns så många gapande rövhål där ute.
Är det en ganska roande tanke.
Att allt hänger ihop.
Att allt kommer igen.