Jakten på lyckan

När människorna borde börjat inse att meningen med livet inte existerar i sig självt.
Och att Gud är död.
Då börjar Hanna Hellquist "jakten på lycka" i TV.
Jag gillar det ganska mycket.
Programmet alltså.
Klockan är mycket och jag har legat och tänkt på det en stund.
Det är ju någonting som sätter press på folk så mycket att det mest leder till olycka.
Det måste det göra om man tar sig an och läser Mia Törnblom.
Jag gjorde "lyckotestet" på programmets hemsida.
Jag fick nöja mig med ynka 30%.
Resultatet stämmer nog inte riktigt.
Men Hanna är så bra.
Och lyckoexperimentet i Gnesta är också härligt.
Jag får känslan av att Hanna är så himla nära sanningen hela tiden.
Hon letar och letar och gör vissa saker som ger henne ett uppsving men som aldrig riktigt gör henne euforisk.
Letar man hela tiden och gräver så slutar man nog bara i ett hål till slut.
Jag har tre konkreta tips som leder till en bättre tillvaro vilket är nog så gott som en tillvaro med gurus och otaliga böcker som du skäms över att öppna på spårvagnen.
Fast fan, om jag ger tips blir jag ju en sån där jävel som jag aldrig skulle vilja se i ögonen.
Förlåt men det blir inga tips...