tankar om filosofi

På sistone har jag funderat en del på filosofi.
Jag har kommit fram till att det känns meningslöst.
Det är ganska roligt att kunna referera till tänkare, men samtidigt känns det bara som slöseri med tid.
Det blir så snabbt utdaterat och om det inte skulle bli det känns det bara som att gubben/kvinnan hankar sig fast vid en tanke som de själva tyckte var genialisk när det slog dem.
Och det är också dåligt.
Tycker jag.
En diskussion man kan föra är t ex om en stol som ligger på tippen.
Är det fortfarande en stol eller är det sopor?
Mitt svar är naturligtvis att det är skräp eftersom att någon har haft i uppsåt att slänga det.
Och för att stärka min tes använder jag ett citat från Seinfeld där George äter ett bakverk som blivit slängt i en papperskorg.
Jerry frågar George om den låg under ringen och i soppåsen, när George erkänner att det var så säger Jerry:
"Then you´re a bum".
Jag instämmer.

inställt

Jag började dagen med att gå upp tidigare än vad jag vanligtvis gör.
Hade ett möte inplanerat som jag sett fram emot.
Jag åkte in till stan och gick upp till kontoret där mötet skulle ta plats.
Den avtalade tiden var kl. 9.
9:10 kommer det en lätt fryntlig man med korta armar och rakat huvud och frågar mig:
- Har du pratat med A idag?
- Nej.
- Vet du om han kanske har glömt av det?
- Nej.
- Det har ju hänt förr om man säger så.
Mannen erbjöd sig att ringa upp A och fråga om han var på ingång.
När han kom tillbaka sa han att A var upptagen.
Jag blev förbannad och gick därifrån.
Jag är fortfarande sur.

många minuter är räknade

Jag har sagt det tidigare.
Och egentligen menar jag det.
Det är bara det att jag har svårt att leva upp till det.
Jag ska ta mig i kragen med det här jävla textproducerandet.
Inspirationen saknas.
Den är svår att finna.
Men jag gör mitt yttersta.
Och jag har mycket som ligger och pyr men det vill inte brinna.
Inte än.
Men snart önskar jag skriva ett monsterinlägg som ni inte kan släppa efter en skumläsning.
För övrigt blir min nästa text min 150:e.
Inte illa.
Ändå funderar jag på om inte den första var den bästa.
Då kan det vara illa.
Men jag har inte bestämt mig än.

mannen utan minne

Jag blir förbluffad över att samma fenomen dyker upp om och om igen utan att någon förstår att det alltid rör sig om medietörstande bedragare.
Mannen utan minne som letade efter att någon skulle veta vem han var var sist ut i Sverige.
Gubben med den coola skinnjackan som slirade runt i Malmö och låtsades lida.
Var han tysk?
Jag såg honom och det första jag tänkte var "nu igen".
Det är samma sak varje gång.
Om några år kommer det att hända igen.
Kanske inte i Sverige men vi kommer prata om det här.